TRUE STORY ABOUT ME

Ligger i sängen och myser under täcket. Får nana borta inatt, har lovat bort min älskade dubbelsäng till min bror och hans tjej. Men detta vart fan bättre, duntäcke och dig brevid mig! Eller snart allafall, duschar i eviiigheter ju..
Har varit en helt okej dag, klockan blev bara helt plötsligt tre, fick mess från memmel, kändes som de var hundra årsedan jag träffa dem, men knappt 48 timmar blir nog rimligt, dem hade haft det sjukt mysigt på varberg asia spa, jävla gottegrisar, hade suttit fint någon gång :)

Handla lite, och sedan kom syskonen hit käkade smörgåstårta o paj, så jävla gött!!
Nä nu är de dags!

PUSS

Hey there beautiful!!

Att vakna är det värsta jag vet men de finns en sak som är värre, och det är när någon kommer in och killar mig under fötterna så jag vaknar med en hjärtattack och sen säger att de ska komma människor ska in i mitt rum om 30 minuter, fyfan vad otaggad jag blir på livet då, fan vad jag bara vill strypa pappa och hoppas på att allt bara var en stor fet elak dröm! Somliga dagar är det just det en dröm, men inte idag.
Visste inte i vilken ände jag skulle börja, rummet vart som ett enda stort hav av kläder. Tror jag fyllde vart enda utrymme förvaring jag har i huset, men fasar redan nu för att behöva riva ut allt när jag ska ha tag i något, för de slår aldrig fel att de ska ligga underst i högen.

Usch, fick sätta mig och plugga behövde göra ett prov för att ändra betyget i en gammal kurs, och finns det en gud går det vägen :) Klockan 16 satt jag i skolan och skrev, nu är det gjort, finito, done!

Skumt de vart och sitta på pendeln, två dagar i rad så himla längesen, men doften var densamma, och folket lika så. Bestämde mig för att möta upp lille mekel och Emelie på allum, var nog den dummaste iden det här året..

För att hitta bussen till Partille var man tvungen att förflytta arslet till utsidan centralen vilket jag kom på efter NÅGRA varv i terminalen, och nu mina vänner om ni inte behöver åk aldrig den bussen, gubben kunde inte köra buss, fruktansvärda problem hade han allafall med sin jävla broms, efter 39 inbromsningar hade han ännu inte förstått att bromsarna tog vid minsta beröring, så när man stämplar bromsen blir det en ganska braaa bromsning.
Sen mitt ute i skogarna med älgar o sniglar där jag verkligen trodde att jag var helt lost går det på en senil tant, hon frågar om busshelvetet går till Partille Centrum, vilken jag också funderade på efter 45 minuter rätt ut i skogen, hon sätter sig för att sedan bestämma sig för att prata med busschaffören under körning så han bromsar o ja, de var ju de med bromsarna så hon ramlar, och blir förbannad och helt plötsligt ska hon till slottskogen, och busschaffören stannar bussen mitt ute i ingenstans, hon undrar förundrat vart hon ska ta vägen efter fem fucking hela minuter bestämmer hon sig för att åka med en bit till, seriöst döda mig eller henne..

Men de fanns ett slut när jag helt trodde att mina chanser att få se Allum var begravda, så bara stod de där, aldrig vart så glad, upp och träffa shopaholicarna, dem handlade fruuktansvärt mycket fina saker, vill också!!

Efter allum blev de middag ala Lena Wikström, och nej de har aldrig suttit så fint med mat. När man verkligen är hungrig ska de alltid vara äcklig mat av någon andledning, men idag mina kollegor vart det fin middag. MUMS!

En Harley promenad, 5 cigg, roliga pratstunder, rabarberplockning senare åkte vi hemåt igen. Väl där fick jag hjärtattack igen, lampjäveln smällde till när ja stog mitt i baket, visste helt klart inte vart jag skulle ta vägen, fullkomlig panik, och de gör ont på riktigt, vad fan är de som inte stämmer..

Det blev allafall Rabarberpaj, vaniljsås, kaffe, och cigg! Massa prat och paketöppning, alltid så jävla trevligt. Skulle kunna stanna i såna ögonblick för evigt.
Nu är det dock dags att krama kudden, ögonlocken är otroligt tunga, måste vara gravid så jäkla trött jag vart de senaste.. nä skämt och sidor, sånt har inte jag tid med nu!

Imorgon är det jobb som gäller! Och efter jobbet stan med mina favorittjejer, krydda med kläder till på fredag! Saknar fortfarande min lön??? Förstår inte vart problemet ligger, skönt att jag kolla kontot innan jag la mig så ja kan sova bort att dem inte kom in idag heller, än att vakna till att höra det fyfan på dig bank Inga!

massa kärlek, e

- SONIQUE, SKY


♪Ooh I wanna touch the sky, I wanna fly so high
Ooh I wanna hold you I wanna love you tonight
Ooh I wanna touch the sky, I gonna fly so high
Ooh I wanna satisfy, I wanna make you cry ♪

En enda låt fick mig att upptäcka en helt ny musikvärld, älskar hela deras album och jag älskar att få komma hem och sätta på spotify och bara njuta. Det är äkta för mig.

Ska ja berätta något kul? Börjar bli komiskt i mitt liv nu allafall, fick yttligare en kniv i ryggen, men skam den som ger sig! Det kändes som jag blev blåst på allt jag någonsin haft, men jag fick höra det igen, helt ovetande om att jag faktiskt hörde varenda ord, varenda mening och jag känner fortfarande hur det hugger i hjärtat när jag tänker tillbaka, att höra att de är något fel på en, att man inte är som "alla andra" att man måste behandlas, och att dem inte orkar mer.

Att vi är av samma kött och blod är för mig rent pinsamt, plus att det sårar mig ännu hårdare när personen är en av andledningarna till att jag finns. Jag ville att personen skulle veta lika mycket som jag fick veta så jag lät dem se att jag visste, och den blicken utav förvåning kom inte från denna gjord, de kändes så jävla bra att dem visste att jag visste. Rymde, egentligen ville jag bara gräva ett stort jävla hål och gå och dö, ta bilen o köra in i en bergsvägg, sätta mig och skära av pulsådern, tänkte som en psykopat och kunde föreställa mig bilden utav en Emo. Jag vet inte när min otur ska vända?

När jag ska få må bra, känner bara att jag kommer misslyckas med allt som kommer framöver, och jag känner bara att dem verkligen ser fram emot det, hur den njuter av att få säga att jag misslyckats, som så många gånger förr. Kanske tror dem att dem bygger upp mig, kanske gör dem det, för en sak är jävligt säker och det är att jag lärt mig att resa mig efter varje baksmäll, att torka bort tårarna på kinden, dem vart ändå fullkomligt värdelösa!

Tänk att jag inte skriver till någon, men att det ändå känns så jävla mycket bättre? Måste vara något sjukt undermedvetet. Jag vet att jag kommer tillslut kommer lyckas med något i mitt liv, jag har alltid sett mig som en framgångsrik yrkesmässigt högt uppsatt kvinna, en ärlig och mycket älskad hustru, en underbar och förstående mamma, en unik och hjälpsam vännina. Och jag vet att jag kommer bli det, hoppet är det sista som överger och jag ska bevisa att de går.

Tänk att du och jag är borta med vinden, att de blev som jag alltid visste någonstans långt långt inne, frågan är om jag verkligen velat inse de? Inse de föränn nu.. Jag kom allafall längre än jag någonsin trott, och vi har det otroligt nog det bättre utan varandra, det vet jag det med.

Värdelös torsdag igår, först och främst värdelös jävla onsdag, va fan har hänt med mig, helt plötsligt är det inte roligt längre, inte roligt att höra saker om sig själv, värdelöst att sitta och höra hur någon pikar en som person, hur jag gör allt fel? Räcker det inte nu, varför fattar du inte när jag börjar vrida på mig?

Kanske för att jag aldrig brytt mig innan, men de var en sån dag då det fullkomligt rann över, vad fan gjorde jag där, vad var de jag egentligen inte fattade? De var mitt fel att jag fullkomligt kokade av ilska inombords lika mycket ditt fel att inte ge fan i mig. Frös sjukt mycket under natten en tjocktröja och ett par mjukisbyxor hjälpte knappt under mitt två lager tjocka täcke.

Vaknar av värmeslag, för att sedan börja frysa frenetiskt och efter det svettas igen, de kändes som jag inte sovit på tretton dygn, jag var trött, till slut var jag också trött på att bara ligga och vänta på att gud skulle knacka på min dörr, så gick bort min älskade granne, öl, godis och film och massa prat efter allt kändes de så mycket bättre, somnade gott i hans Divan, och vaknade sedan till 3 samtal från min far dags att vakna upp ur koman och tänka på vad som hände igår, de får mig fortfarande att vilja spy.

jag saknar min prins .v.
you took my breath away




God natt, checkar in 02:47 vi hörs!

Älskling med Andreas Grega kan ju vara något av det bästa just nu!

Vaknade till ett dödande telefonsamtal från moster, dags att gå upp. Och ni vet hur mycket jag hatar att föflytta mig från den varmaste och om möjligt den skönaste platsen på jorden men de gick.

Elva minuter senare stod jag redo och klar vid skolan och tog min underbara morgoncigg, skymtar att Agneta kommer på vägen men kör dock mot fel håll, funderade på att betta om hur lång tid det skulle ta innan hon kom på att hon glömt mig, men de fanns ju ingen att betta med!

Väl på jobbet vart allt otroligt lungt, och de var väl det som fick mig att aldrig vakna upp ur djupsömnen på riktigt. Fick mig allafall ett riktigt gott skratt när jag kom på mig själv när jag förberede smörgåsar, leverpastej passar fan inte med sill!

Telefonen gick het från Landvetter Skolan, Henrik Celius hade tydligen lyckats snärta till sin finger på slöjden, och det gick inte att plåstra ihop, 6 stygn senare var telefonen fruktansvärt tyst och cafet oroligt tomt.

Men otroligt nog gick klockan fort. Mr Falleus kom upp en sväng vilket i sig resulterade i en kopp kaffe och en massa massa prat, alltid trevligt. Men jag har mycket att fundera över, många trådar att dra i, och jag måste fan börja NU!

Efter att vi tröttnat på folktomheten på Cafet bestämde vi oss för att fixa i ordning stället och dra till klockan fem, och självklart som alltid annars ska det komma en sugen mun och förstöra, den här gången var det Peter och det gjorde inte saken bättre!  ;)

Fick ett samtal från Dodde om glass på sockertoppen, lät ju fruktansvärt gott och jag lyckades fånga upp Neger på väg ner till Landvetter och en riktigt hångelkåt liten hund, så söt lilla Bimbooo.

Glass i en jävla massa lass, tjöt och cigg. Inte så man klagar precis, efter en stund kom min lilla fluffilufflinge Emelie och David också, stackarn hade tråkig träningsverk, men grymt imponerad på att hon pallar!

Någon timme senare bar det hem igen, tjingsa av Neger och gick in för att skala pappas huvud på hår.
Och ja idag blev det skalat med stort S.

Vi börja som vanligt på 6 mm tills mamma stapplar in och brister ut i en fruktansvärd positiv term att han ser ut som en fucking jävla beltzenfånge så raka av allt i stället, Pappa som aldrig annars brukar ta våran mamma på orden, gjorde det istället idag till 110 procent, Under ett hysteriskt skrattanfall rakade jag vart enda litet hårstrå, så söt han blev sen då! Mamma var dock inte så nöjd kan jag utlova.

Med fruktan om att de inte skulle finnas varmvatten bara för att jag verkligen ville ta en långlånglång dusch, rådfråga jag min far och fick höra precis det jag ville, att de finns så inåtahelvete mycket varmvatten. It made my day!

In och betala lite räkningar kom på att det redan är den 6:e, synd att säga att dagarna inte går utav sig själv. Vart fan tar tiden vägen, på nått otroligt sätt lyckas vi allafall gå med dem.

Fick mess från Emelie efter att jag sprungit runt som en jude i huset, i brist på silikon.. Håret skrek och jag med det, fanns ingenstans men vi kom fram till vart det höll hus.

Någon timme senare vart jag förbi min älskade storasyster som faktiskt börja tjockna lite, satans vad glad jag är för deras skull, finns ingen som är värd något så bra som dem två, världens underbaraste och mest förstående människor som finns. Vet inte vad jag hade vart utan er, utan mina syskon överhuvudtaget. Det är ni som gör att jag ligger i min säng här och nu, idag.

Ila ner till kollektivet i Björröd plocka upp pinglan och utförde lite uppdrag avslutade med en underbart efterlängtad kaffe och massa prat. Alltid lika gött!

Avlägsnade mig någon gång runt midnatt och på motorvägen kom jag på vad jag glömt, glömde det jag åkte dit för, skrattretande att mitt silikon inte följde med mig hem, jag borde ha senilsnöre på ALLT! Men ingen skada skedd, det är en ny dag imorgon!

Hoppas på en underbar och rolig Fredag, utan böter, misstag, och duster. Imorgon vill jag bara vara mig själv, glad!

Pusss Pusss

18 and life to go med Erik Grönwall spelas på spotify, det får mig att inse att det är över två årsedan jag fyllde 18. En ålder man aldrig trodde att man skulle få uppnå, att evighet var något som verkligen fanns. Att man sedan på bara en dag skulle vara tvungen att växa upp till en värld som är otroligt mycket tuffare och rikare än vad man själv är, var för mig oförberett, på riktigt!

Men alla hamnar vi där, har hamnat eller kommer hamna där det finns varken omvägar eller genvägar. Fatum för mig blir allafall att det efter 18 uppfyllda år bara kommer gå fortare. Så fort, som bortblåst med vinden.

Jag blir livrädd, livrädd för att ge livrädd för att mista. Det gör ont överallt inom mig. Fruktar för mitt egna liv, jag känner inte mig själv. Vem vet vad jag vill när jag inte ens kan svaret själv? Vem vet mer om mig än jag själv, vad kommer jag göra jag av mitt liv, vem kommer jag släppa in.

Jag försöker lägga allt framför mig och hoppas på att det löser sig, att alla andra gör det åt mig. Jag fattar inte hur jag ens kan stå på mina egna ben, utan hjälp. Jag är totallt handikappad och värdelös. Jag vågar inte ens bli kär, jag vågar inte få ett nej, jag vågar inte begära saker, jag vågar knappt se på mig själv.

Jag är bara rädd för vad alla andra ska tycka, vad alla andra ska säga. Jag gör mig bara till andras behag hela tiden, försöker men allt blir bara fel. Det är inte konstigt att människor får en skev uppfattning om mig.

Ibland vill jag bara förut se mitt liv, så jag kan lägga upp korten. Göra det som ändå ska göras, bli kär i den som jag alltid ska älska, umgås med de vänner jag kommer tillbringa resten utav mitt liv med. Så enkelt, men med det försvinner spänningen, mitt dagliga grubblande, mina konflikter med omvärlden om mitt liv.

Cant stand it, Just nu vill jag bara iväg, lämna alla för en stund med mig själv. Men jag vågar inte, jag skulle inte ens våga åka till en annan destination i sverige själv. Det jag har runt mig är trots allt min ryggrad.Blir inte klok på varken mina tankar eller mina skrivna ord, men liksom alla andra dagar har även den här måndagen lyckats rinna iväg.

Vet inte varför men idag blev dagen för att slå sig ner vid bloggen igen. Hade ett otroligt sug på att bara tömma mig själv på ord samtidigt som jag hade ett oändligt dilemma med mig själv om varför jag skulle lägga mig ner och skriva om mitt liv här, slutligen började jag knappra och jag antar att jag gjorde ett val ändå. Fortfarande lite förundrad över att jag lyckades logga in på första försöket.

Måste vara snart ett årsen jag var här inne sist, satte mig och läste igenom några gamla blogginlägg, vilken nostalgitripp det var och fasen vad jag uppskattade det, med hjälp av dokumentationen kunde jag uppleva dagar jag lyckats förtränga.

Förundrat kämpade jag med mitt körkort, och jag hade själv skrivit att jag inte visste om jag någonsin skulle få något.
Något som är ännu skummare är att jag exakt vid den här tiden för exakt ett årsedan, låg i köket i Säffle efter en krogrunda som hette Duga, och minns att dem tvångsmattade mig men att jag ville bara sova, Robin såg till att jag kom i säng och att allt var i sin ordning, jag vaknar upp till en stor flarra vatten, ett glas och en lapp: Drick det här! Till min stora förvåning hade jag 300 spänn i min Bh, som jag också hade på mig.

Huvudet snurrade fort efter information från gårdagen, och vad jag kunde minnas var det en bra dag! Dusch, frulle och uppkörning!

Jag var sjukt nervös, men fick med mig världens bästa Gösta bort till parkeringen och Yvonne, rökte tre cigg och drog iväg. Hon sa ja och jag sa att jag älskade henne, och jag ljuger inte, jag älskade en människa på riktigt efter 40 minuter..

Mitt leende hade bestående uppåtgående mungipor hela dagen, så imorgon eller idag mina vänner den 5/5 är det exakt ett årsedan jag fick mitt körkort!

Jag förundras över hur jävla fort tiden har gått och hur mycket som har förändrats på vägen. Att jag står här idag, utan människor jag aldrig skulle lämna och med människor jag aldrig trodde jag skulle lära känna.
Trots allt älskar jag situationen idag!

Men långt ifrån allt, har nog världens största klump i magen, med saker jag verkligen borde ta och finna svar på! Låter så jävla enkelt, men endå är de så fruktansvärt svårt, för mig.
Jag måste försöka förtränga det ikväll så jag kan sova lite, nu har jag fått skriva ut lite av ångesten som bygger väggar inom mig.

Vi ses igen, jag vet de.