TRUE STORY ABOUT ME

I don't know where I'm at
I'm standing at the back
And I'm tired of waiting
Waiting here in line, hoping that I'll find what I've been chasing.

I shot for the sky
I'm stuck on the ground
So why do I try, I know I'm going to fall down
I thought I could fly, so why did I drown?
Never know why it's coming down, down, down.

Not ready to let go
Cause then I'd never know
That I could be missing
I'm missing way too much
So when do I give up what I've been wishing for

I shot for the sky
I'm stuck on the ground
So why do I try, I know I'm going to fall down
I thought I could fly, so why did I drown?
Never know why it's coming down, down, down.
Oh I'm going down, down, down
Can't find another way around
And I don't want to hear the sound, of losing of what I never found.

I shot for the sky
I'm stuck on the ground
So why do I try, I know I'm going to fall down
I thought I could fly, so why did I drown?
I never know why it's coming down, down, down.
I shot for the sky
I'm stuck on the ground
So why do I try, I know I'm going to fall down
I thought I could fly, so why did I drown?
Oh it's coming down, down, down.

Ser ni? Något ni inte sett på ett tag.. Emma Johansson bloggar två dagar i rad! Skoj, har fått sug på min avdankade blogg igen, det tycker jag är rätt roligt. Men det är väl som allt annat i livet, kul när man inte gjort det på riktigt länge..

Det är fler saker man inte gjort på länge, kanske skulle man ta vara på sina lediga dagar och få det gjort, är det då man får tillbaka glädjen i livet? Kanske, men tills dess ska jag berätta om det senaste som hänt.

Ett stort problem jag fått är att min satans Spotify har börjar krångla, när en låt har spelats slut måste jag trycka på en ny efteråt, förut rabbla den hela listan men just nu känner den inte för att göra det, har du botemedlet? Hör av dig! :)

Igår det blev det som sagt bullar bakade, saftiga feta söta bullar! Råkade väl få i lite väl mycket växtmedel i dem. För dem slutade aldrig riktigt att jäsa.. ena plåten blev som en ända stor butterkaka, men smaken var ju still the same. Efter som Joel hade bestämt sig för att inte svara då han helt plötsligt gått in i något pluggstadie där det inte finns så mycket annat än glosor att lära sig, svarade denne inte ens på våra samtal när vi ringde, Dåligt!
Och Jimmy blev/var sjuk, fattar ni han var så sjuk så han inte ens kunde komma till vårat möte o äta bullar? Också ganska dåligt.. Och Hampus blev för sen för bullar.. SKOJ!

Mitt i mellan alla avbokningar ringde min trogna vän Pj, och efter ett hej i telefonen sa han: Har du bakat bullar?
Och jaaaa det har jag snälla kom då! Så Pj och Thunna kom förbi riktigt riktigt trevligt.. Kaffe till mig och Thunna och saft till Jennifer och Pj, inte riktigt torra ännu.. även om den sistnämnda vidgade sina vyer oerhört nere i Egypten!

Efter deras besök var det inte så mycket tid över från kvällen. Vi kröp ner i sängen och jäste! När jag vaknade var de ensamt i sängen, Jp hade dratt till sina busungar för att arbeta några timmar. Men hon väntas hem igen runt halv 6. Då ska jag leka frisör på henne, så om du tycker hon e fin i håret nu bör du komma ihåg hur det ser ut så du kan tänka dig tillbaka till detta när jag e klar ;) Nä det kommer nog bli jättefint!

Eftersom det inte fanns någon att prata med somnade jag och vaknade så klart till den helvetes telefonen, hatar mobiltelefoner egentligen.. kontaktbar hela jävla tiden. Och skulle man inte svara får man höra det, BIG TIME!

Men det var min mor och helt ärligt orkade jag inte vakna till för att höra henne fråga: Vad gör du? Jasså du sover som vanligt.. Du ska inte jobba då? Är du i Landvetter.. det är väl lika bra att du flyttar dit! Vad säger du nu? Sätila du ska alltid hålla på löjla dig.. När har du tid att komma hem mer än fem minuter och umgås?

Och jag säger som vanligt, Inget.. Ja.. Nej inte idag.. Ja men nej jag ska flytta till Sätila.. det vet inte du.. vet inte.
Det samtalet fick helt enkelt vänta! Men telefonen verkade dock inte vilja vara tyst någon längre stund, utan nästa samtal var på ingång! Men det var David, han är ju lite roligare att prata med. Och det lät som vissa saker skulle kunna lösa sig för dem, härligt! La på och telefonen vägrade ge upp.. Mamma ringer igen! Men heeeeeeej! Hon lät lite lätt alkoholpåverkad av lyckotabletter, skoj jag hatar när människor annars ringer o suriga.. 

Hon ville jag skulle köra henne så hon o jobbarkompisarna kan dra ut och supa till det ikväll! :) Mysigt. Kanske ska jag hotta upp mig lite så dem inte blir livrädda för mig. Ska ju faktiskt köra dem om en timme. 

Klockan ett är ett annat stort mission idag, och jag hoppas det går vägen nuuu!! Fan ta någon annars.. Update kommer på det! 

Love me E 

Ibland känns livet som något man inte kan ta på. Det känns för långt bort och för overkligt för att det ens skulle kunna vara rimligt att ta på. Jag vet inte vart jag gick fel eller hur det egentligen gick till. Jag vet att jag vaknar och jag somnar till ständigt ångest. Tycker det är svårt att förstå att jag lyckas tränga bort problemet på dagen, men så fort jag blir lämnad ensam sent eller tidigt kommer problemet fram som om de vore min enda vän. Jag vet att jag kan göra något åt det precis när jag vill för jag vet vad det handlar om. Men jag vet inte om jag helt ärligt skulle klara av att se besvikelsen i era ögon.

Ni som alltid funnits vid min sida, vad jag än gjort, vad jag än har sagt, hur ofta jag glömt bort att ni är min familj. Ni är tre stycken, siffran tre har därav blivit en symbol för enighet för mig. För jag vet att ni alltid, vad vi än har gått igenom stått kvar. När allt annat har varit bortblåst med vinden! När inte ens våra föräldrar vågat bry sig om mitt liv, har ni ändå alltid vetat precis hur det ligger till och till skillnad från dem, Brytt er!

Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna bevisa för er hur otroligt jävla tacksam jag egentligen är. Hur jag skäms när jag tänker på vad jag gör mot er och bakom eran rygg. Jag skulle så gärna vilja lätta mitt hjärta mot er om något som verkligen tynger ner mig, varenda dag. Men det är helt omöjligt. Trotts att ni aldrig någonsin skulle lämna mig, hämnas på mig, eller baktala mig, vågar jag inte.

Vissa saker mår även ni bättre av att inte veta, jag hoppas ni kommer ha denna förståelse för mig när domedagen är kommen. Ni vet vilka ni är, om inte är ni mina ögonstenar.. mina syskon.. mitt kött och blod. Jag älskar er oändligt och inget kan få mig att någonsin sluta med det.

Det känns inte direkt som man svävar på rosa moln längre. Det känns som allt gott blev ont så fort. Det känns som jag hade en värld framför mig men på något sätt lyckades det rinna mig ur händerna. Utan att jag ens hann reflektera över det. Men jag vet vad som gör mitt liv värt att leva, och jag är så otroligt tacksam över att ha så fina vänner i min omgivning.

Det är ett konstigt band man har till vänner. Även om vi inte ses och hörs varje dag finns det inget som är konstigt när man springer på varandra på Ica. Jag är så oerhört glad för att jag har ett så brett vänskapsband, men jag är ledsen för de gånger jag inte har tid för er. Men det finns ingen människa som hinner man prioriterar så himla mycket olika i livet, just därför är jag så himla lycklig över att det finns ett band om inte går av så fort man vänder ryggen till.

Något som är komiskt är hur mycket lättare hjärtat känns när man skrivit av sig, det är precis som jag tömmer mitt hjärta hos någon som betyder något och som förstår. Jag vet inte men en dator borde inte betyda så mycket och verkligen inte kunna förstå. Trotts detta känns det så himla skönt. Och helt ärligt får ni som lägger energi på att läsa dessa rader tycka precis vad ni vill. Detta är mitt liv och jag väljer att dela med mig av det i min dagbok.

Det har hänt så oerhört mycket sen sist. Dock verkade jag redan då kommit överhand med en sak som jag tydligen inte lyckas fullfölja. Men jag är glad att jag gjort det idag. Mitt bland alla stormar och vindar har jag varit på semester i Egypten.

2 helt underbara veckor i Hurgada. Där man hade lyckan att få sol och över 35 grader varje dag. Helt rätt val av umgänge, kände aldrig någongång att det blev för mycket, jag hade kunnat stanna där nere i månader med er. Trotts att jag inte ens har varit hemma i en vecka drömmer jag mig ständigt tillbaka till Egypten, till våran resa. Även om jag nästan varje dag hade något som lyckades belägra min hjärna var det något av det bästa på riktigt riktigt länge. Kan inte bestämma mig för om det var ett fruktansvärt fint avslut eller om det var ett riktigt korkat beslut. Jag valde själv och spelade väl mina kort riktigt jävla fel.

Även om det är tomt, hårt och hemskt. Var det här nog riktigt jävla bra. Lämna det som förstör mig, slippa bry mig om det helt. Det finns inget vi och det kommer det aldrig göra. Det är uppenbarligen dags för mig att inse vad jag har precis framför ögonen. En fruktansvärt fin person som inte fått den uppmärksamheten som sig bör.
Du gör mig lika lycklig som jag bara trodde en person kunde göra mig, om inte lyckligare!

Nej nu har jag och Jennifer min vapendragare precis ätit middag, Pasta och Carbonara sås, så gott med svensk mat igen! :) Har ställt en bulldeg på jäsning, den borde vara klar nu. Så det får bli en cigg och sedan ska det bakas bullar! En välbehövlig dusch och sedan kommer grabbarna bus på bullbesök, Jimmy Joel och Hampus om den sist nämnde hinner hit så klart! Ska bli riktigt kul!

Det värker i mitt hjärta när jag i snart 3 veckor varit utan min fina underbara vän, eller vänner Emelie Wikström och Mikael Olsson. Det är ett stort hål efter er och jag tänker på er minst 3 gånger om dagen. Vill bara få ett telefonsamtal där det står VÄRLDENS BÄSTA ÄLSKLING! Då vet jag att ni är hemma :) Te amor!



Ett smakprov från Egypten. Jag och Johan en underbar vän!