TRUE STORY ABOUT ME

Det har varit en lång helg med många känslor. Dem säger att med ett liv flyr ett annat. Om det stämmer är det tredjegången jag går igenom det, det känns hemskt och oetiskt att en sorg ska få gå ut över en annan lycka.
Trotts att jag sällan ger upp mitt hopp, för jag vet att det går om man ger sig fan på det så känns det just nu som jag bara väntar på en dom! En dom om en person som ligger mig alldeles för nära hjärtat.

En person som alltid vart där, som jag förknippar med så många saker så som sommar, födelsedagar, lycka, jordgubbar, kärlek, kattungar, burkskinka, glädje, vykort med sedlar i, hembygdsgården, passion, holmelund, garnnystan, blommor, mercedes, trasmattor, ängar, brädor.. men aldrig har jag förknippat dig med sorg, föränns nu!

Människor runt mig säger att jag kommer glädjas över att jag träffade dig igår, även om du var så långt ifrån den morfar jag känner och har växt upp med. Och jag börjar tro på det, för är det något människan är expert på så är det att minnas saker man tycker om och inte sånt som man tar illa vid sig av.

Och redan nu en dag efter minns jag exakt vad som hände på sjukhuset igår, men det jag minns allra starkast är när du håller min hand med all den styrka du har och ler mot mig, precis som om allting vore bra och att mina tårar inte skulle hjälpa. Jag kommer aldrig glömma ditt leende du gav mig igår, inte föräns du ger mig ett nytt när allting är bra igen, för det ska det bli, vi ska fira jul snart och jag vet att du kommer vara med, för jag älskar dig.