TRUE STORY ABOUT ME

Det är konstigt att jag alltid hamnar på samma ställe när jag är ledsen. Min blogg har blivit en vägg att lägga mina tårar mot. Kanske kan jag inte få ut de jag känner för något levande, för när jag skriver här kommer tårarna tillsammans med bokstäverna och när jag är klar känns jag tömd, som om jag på något magiskt sätt har lättare för att gå vidare.

Om jag bara förstod något av det som hänt, om jag bara visste när min mage skulle sluta krampa på grund av sorg, om jag bara visste att det inte skulle kunna komma några mer tårar, om jag bara visste vad jag för fel för att få alla dessa käftsmällar, om jag bara visste att jag kommer överleva detta. Det är ett helvete att tro att man aldrig kommer må bra igen.

Även om du inte värd något att mig så vill jag att du ska veta att jag aldrig blivit så jävla överraskad och ledsen på en och samma gång. Jag älskar allt med dig, jag älskar när du ringer, jag älskar när du ger mig en puss, jag älskar ditt leende, jag älskar att du alltid pratar, jag älskar din humor, jag älskar din utstrålning, jag älskar din sociala kompitens, jag älskar att ha dig brevid mig även om du inte säger någonting.

Jag fattar inte hur allt bara kunde vara en lögn, hur fan du kunde få mig att vilja dela hela mitt liv med dig, hur du kunde få mig att vilja skaffa barn med dig, jag är ingen tjej som någonsin velat ha barn som du tror men med dig kändes det rätt.  Jag fattar inte hur du kunde inbilla mig att du älskade mig lika mycket som jag älskar dig.. jag fattar fan inte vad jag gjort mot dig för att du skulle lura mig så och sedan pissa på mig. Låtsas som ingenting hänt inte ens ett jävla sms har du råd med..

Jag vet att det kommer göra ont, så jävla ont. Men det kommer gå över, är trött på att fälla tårar över dig som inte gett mig annat än sorg i slutändan.

Thats it.