Everything happends for a reason
Så var ännu en dag gången. Har haft en fartfylld dag på jobbet som vanligt, det är skitjobbigt att ta sig upp för att åka dit men när jag väl är där vill jag inte åka hem. Jag trivs så underbart bra på mitt arbete. Det känns uppriktigt sagt som en familj och ett hem på en och samma gång. Jag släpper inte många människor djupt in i livet, för att jag aldrig kännt mig bekväm i min situation, i min uppväxt, men när jag äntligen gör det, är dem i mitt hjärta för att stanna.
Dem påstår att jag är så stark, men det är konstigt att jag aldrig kännt mig svagare. Dem påstår att jag ser lycklig ut och strålar, när jag själv känner mig som ett vrak med en frissig toffs.
Dem påstår att vissa killar flörtar som om inget vore uppenbare, men varför känns det som ingen ser mig då? Snart finner jag mig själv, och suger upp allt som händer runt om kring mig, och ser det som andra pratar om. Och det är på grund av er, ni bearbetar detta tillsammans med mig, har aldrig varit med om någon som bryr sig om mig så mycket så som ni gör efter att bara ha kännt varandra i en månad.
Ni jobbar för en svårslagen kärlek och obrytbar vänskap, det är det jag älskar er för, det är därför jag släppt er in i mitt hjärta, för att stanna.
Igår fumla jag tillbaka till dåtiden, då jag inte hade något som jag trivdes med. Då jag fumla runt och gjorde sånt jag skäms för. Idag fumla jag tillbaka på riktigt och ser att jag är tillbaka på ruta ett. Kan inte fatta att jag är här igen, när jag sluppit det i mer än tre månader för jag haft er.
Kan inte fatta hur en sån stark vilja och person som jag går mot mig själv igen, kanske just för att jag är svag. Det enda jag är glad över i den här situationen idag är att jag aldrig delade med mig av det här till dig. Jag var så otroligt nära för du var det närmaste jag haft i mitt hjärta, du bodde i mitt hjärta. Och den där lilla lilla känslan om att jag inte skulle göra det hade rätt, idag hade du aldrig behållt det för dig själv, utan pratat om det som om det inte vore någonting för någon, det hade sårat mig i själen.
Idag träffade jag min underbara saknade vän Natalie på en fika i stan. Vi gick igenom det mesta om oss båda, och jag känner mig som en upprepande docka, alla undrar samma sak. Så nu har jag kommit till det stadiet att jag inte orkar dra upp det igen, and thats it. För jag fattar ingenting, precis som ni.
Min lustigkurre till vännina tycker ju att jag uppenbarligen hör ihop med en annan själv från Landvetter, som hon lyckas känna, och som hon uppenbarligen vill att jag ska dejta. Under våran fika hade denna buse skickat sms med den här killen och frågat om han vill dejta mig, då han tydligen svarat att det bara var för mig att ringa honom.
Men eftersom Natalie inte förmedlat mig om detta var hon tvungen att skriva att jag inte visste något och bad honom lägga till mig på metropolen Facebook, där jag nu fått en vänförfrågan. Hahaha kan inte annat än skratta hon är för söt min lilla solstråle. Tanken är mycket god, sen får vi se vad jag är beredd för. Vi får helt enkelt se hur det löper på och hur det känns, dagen lyftes i allafall en decimeter från botten. Kan jag behöva lite glädje och skratt.
By the way har min kära någonting till mig, Cathrine allafall fått nys om nya lägenheter i Hindås som Fredrik Wistrand ska hyra ut, 2:or 3:or och 4:or, han ska också börja renovera lägenheter bakom sockertoppen synd bara att det är för långt kvar tills Landvetter lägenheterna står klara, Hindås dock ska stå klart nu i vår.. frågan är om jag passar in i Hindås? Men hur ofta springer man på hyresrättslägenheter nu för tiden? Helt klart värt ett sug och ett besök! Update på det kommer :)
Dags att ta min nattacigarett och krypa ner i sängen, jag somnar i allafall lätt och gott på kvällarna när jag kommer upp på morgonen :)
Tack ni som finns där runt om mig, jag finns alltid där för er med och det vet ni!
Te amo.
Dem påstår att jag är så stark, men det är konstigt att jag aldrig kännt mig svagare. Dem påstår att jag ser lycklig ut och strålar, när jag själv känner mig som ett vrak med en frissig toffs.
Dem påstår att vissa killar flörtar som om inget vore uppenbare, men varför känns det som ingen ser mig då? Snart finner jag mig själv, och suger upp allt som händer runt om kring mig, och ser det som andra pratar om. Och det är på grund av er, ni bearbetar detta tillsammans med mig, har aldrig varit med om någon som bryr sig om mig så mycket så som ni gör efter att bara ha kännt varandra i en månad.
Ni jobbar för en svårslagen kärlek och obrytbar vänskap, det är det jag älskar er för, det är därför jag släppt er in i mitt hjärta, för att stanna.
Igår fumla jag tillbaka till dåtiden, då jag inte hade något som jag trivdes med. Då jag fumla runt och gjorde sånt jag skäms för. Idag fumla jag tillbaka på riktigt och ser att jag är tillbaka på ruta ett. Kan inte fatta att jag är här igen, när jag sluppit det i mer än tre månader för jag haft er.
Kan inte fatta hur en sån stark vilja och person som jag går mot mig själv igen, kanske just för att jag är svag. Det enda jag är glad över i den här situationen idag är att jag aldrig delade med mig av det här till dig. Jag var så otroligt nära för du var det närmaste jag haft i mitt hjärta, du bodde i mitt hjärta. Och den där lilla lilla känslan om att jag inte skulle göra det hade rätt, idag hade du aldrig behållt det för dig själv, utan pratat om det som om det inte vore någonting för någon, det hade sårat mig i själen.
Idag träffade jag min underbara saknade vän Natalie på en fika i stan. Vi gick igenom det mesta om oss båda, och jag känner mig som en upprepande docka, alla undrar samma sak. Så nu har jag kommit till det stadiet att jag inte orkar dra upp det igen, and thats it. För jag fattar ingenting, precis som ni.
Min lustigkurre till vännina tycker ju att jag uppenbarligen hör ihop med en annan själv från Landvetter, som hon lyckas känna, och som hon uppenbarligen vill att jag ska dejta. Under våran fika hade denna buse skickat sms med den här killen och frågat om han vill dejta mig, då han tydligen svarat att det bara var för mig att ringa honom.
Men eftersom Natalie inte förmedlat mig om detta var hon tvungen att skriva att jag inte visste något och bad honom lägga till mig på metropolen Facebook, där jag nu fått en vänförfrågan. Hahaha kan inte annat än skratta hon är för söt min lilla solstråle. Tanken är mycket god, sen får vi se vad jag är beredd för. Vi får helt enkelt se hur det löper på och hur det känns, dagen lyftes i allafall en decimeter från botten. Kan jag behöva lite glädje och skratt.
By the way har min kära någonting till mig, Cathrine allafall fått nys om nya lägenheter i Hindås som Fredrik Wistrand ska hyra ut, 2:or 3:or och 4:or, han ska också börja renovera lägenheter bakom sockertoppen synd bara att det är för långt kvar tills Landvetter lägenheterna står klara, Hindås dock ska stå klart nu i vår.. frågan är om jag passar in i Hindås? Men hur ofta springer man på hyresrättslägenheter nu för tiden? Helt klart värt ett sug och ett besök! Update på det kommer :)
Dags att ta min nattacigarett och krypa ner i sängen, jag somnar i allafall lätt och gott på kvällarna när jag kommer upp på morgonen :)
Tack ni som finns där runt om mig, jag finns alltid där för er med och det vet ni!
Te amo.
Kommentarer
Trackback
